Experiment med tiden - den fjärde dimensionen

”Besso har lämnat den här underliga världen lite före mig. Det betyder ingenting. Människor som vi som tror på fysik vet att skillnaden mellan det förflutna, nutiden och framtiden bara är en envist ihållande illusion.”

 

Ovanstående är ett utdrag från ett brev som Albert Einstein skrev till familjen till en nyligen avliden kollega, Michele Besso. Det är betydelsefullt att citera Einstein när vi pratar om tiden eftersom han var den som hänvisade till konceptet ”tid” som den fjärde dimensionen.


Några år efter att Einstein lade fram sin relativitetsteori började forskarna se på tiden som en dimension som på ett komplext vis är förenad med det tredimensionella rum vi redan känner till. Men till skillnad från höjd, längd och djup är tiden svår att framställa grafiskt. Generellt rör sig våra kroppar i den riktning i rummet som vi styr dem. Om vi inte rör oss förblir våra koordinater i rummet konstanta. Men även en klippa ”vandrar” genom tiden. Det är som att åka i nedförsbacke i en bil utan att kunna stoppa dess framfart.


Men är vi alltid utelämnade på nåd och onåd till tiden, eller har vi möjligen en förmåga att manipulera den? Inom science fiction har man länge fångat vår fantasi med tanken om tidsmaskiner och under årtionden har fysikerna sökt efter ett sätt att ta sig loss från den konstant som alltid binder mänskligheten till nuet. Hittills har det dock verkat omöjligt för människan att efter behag röra sig genom olika historiska epoker.


Många forskare har gjort experiment med att se det förgångna och framtiden genom det mänskliga medvetandet. Prekognition och retrokognition innebär att kunna se framtiden respektive det förflutna och har länge accepterats i andliga kretsar. Med ett teleskop kan man se rumskoordinater på stort avstånd från den plats vi befinner oss. På samma sätt påstår många människor att de kan se en dimension i vilken det förflutna och framtiden samexisterar. Att kunna observera saker i framtiden är emellertid en sak, att fysiskt ta sig över dit är en helt annan sak.



Philadelphiaexperimentet


Ett experiment som gjordes i Philadelphia den 28 oktober 1943 är ett av de mest välkända när det gäller att manipulera tid och rum, även om många också idag ifrågasätter tillförlitligheten i det som uppenbarades.


Målet med experimentet var att göra USS Eldridge – ett örlogsfartyg – fullständigt osynligt genom att modifiera dess magnetfält. Dr Franklin Reno utförde experimentet genom att tillämpa Einsteins teorier (Einstein lär själv ha bevittnat experimentet).


Emellertid var det något som inte gick enligt planerna. Det enorma skeppet försvann från vattnen kring Philadelphia, dök 20 minuter senare upp i Norfolk, 600 km därifrån, för att på något sätt åter dyka upp i Philadelphia – en resa på fyra timmar som normalt skulle ta minst två dagar. När skeppet kom tillbaka till Philadelphia var det insvept i en grönaktig fosforescens och besättningen var sjuka både fysiskt och psykiskt. En del sjömän var i ett fullständigt psykotiskt tillstånd, andra var brända. Vissa satt till och med fast i väggarna och golven på fartyget, som om de i den stund då experimentet genomfördes hade förmågan att passera igenom skeppets väggar men att förtrollningen sedan plötsligt hade brutits.



Chernobrovs tidsmaskin


Den ryske vetenskapsmannen Vadim Chernobrov och hans team genomförde olika experiment med tidsmaskiner med användning av elektromagnetiska pumpanordningar. Chernobrov började sitt projekt 1987 och lyckades förändra tiden något genom en magnetisk påverkan. Den största förseningen av tiden man lyckades uppnå var en och en halv sekund på en timma – ungefär tre procent.


I augusti 2001 skapade Chernobrov en annan modell till en tidsmaskin, som drevs med bilbatterier, i en skog nära Volgograd i Ryssland. Han registrerade förändringen i tid med symmetriska kristalloscillatorer och lyckades sakta ner tiden i detta fält med ungefär tio procent. Chernobrov och hans medarbetare placerade sig själva i maskinens påverkansfält och rapporterade en känsla av att de var på två avgränsade platser samtidigt, som om en extra dimension hade öppnats upp. ”Jag kan inte beskriva de ofattbara känslor vi upplevde under dessa ögonblick”, sade han.


Pekar de här experimenten mot en framtid där vi kan resa i tidsdimensionen på samma enkla sätt som vi reser i det här rummet? Eller är den grundläggande egenskapen hos denna fjärde dimension sådan att vi för alltid måste följa dess lagar? Vetenskapen hävdar att resor i tiden bara är möjliga när en partikels hastighet överskrider ljusets hastighet. Men som relativitetsteorin visar så ökar ett föremåls massa så mycket när det närmar sig ljusets hastighet att det är omöjligt att nå denna gräns. Somliga påstår emellertid att en sådan resa kan vara möjlig genom teoretiska deformationer av rumtiden, vilka är kända som maskhål. Hur det än är så har tiden visat att den mänskliga genialiteten aldrig slutar att utmana de fysiska lagarna.


Kommentarer
Postat av: Tyke

Philadelphiaexperimentet låter ju helt sjukt! Roligt att de provade med ett helt örloggsfartyg första gången...varför börja med något litet när man kan ta det största man hittar!? Hoppas någon galen vetenskapsman provar igen någongång och att detta dokumenteras bättre än för 75år sedan, det vore ett ganska enormt steg i människans sätt att se på saker och ting. Börjar förstå varför du sätter din tilltro till Fysikerna gällande klimatfrågan och världen i stort! Det finns hopp om livet även i vår sjuka värld!

2010-01-26 @ 15:18:07
Postat av: Jocke

Hehe ja precis. Dock var det ju ej meningen då experimentet gick ut på att undvika radar.

Vad jag förstått så forskar supersträng-teoretiker på detta med gravitation.

Mitt hopp sätter jag till fysiker och ej politiker som du säkert förstått nu. Hopp finns!

Tack för din kommentar

2010-01-26 @ 17:02:48
URL: http://donsoderqvist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0