Donsoderqvist

En av världens mest berömda vetenskapsmän Bruce N. Ames, professorn i biokemi och molekylbiologi vid Kaliforniens universitet (Berkeley), presenterade den 21.11.2006 sin triageteori (engl Triage theory), som gen en helt ny aspekt och motivation till användandet av kosttillskott. Hans artikel publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences och hans arbetsteams senare rapport, som stöder triageteorin, kom ut i september 2009 i American Journal of Clinical Nutrition.



Bruce Ames, Ph.D., professor of biochemistry and molecular biology at the University of California, Berkeley, and senior research scientist at Children's Hospital Oakland Research Institute.





Bruce Ames förklarar betydelsen av mikronutrienter (vit-och mineraler, spårämnen) och visar med forskning hur ett långvarit underskott av dessa leder till ökat åldrande, cancer, hjärtsjukdom, förstörelse på DNA samt en massa sjukdomar. Läs denna intressanta intervju med Bruce Ames gjord av tidskriften natural foods merchandiser här.

Dessa uppgifter kommer från en kommentar av Matti Tolonen som kommenterar ett inlägg på siten http://blogg.passagen.se/millimetervagor/entry/min_v%C3%A4nner_skriver_i_science#comments (toxiska epistlar).
 
http://www.pnas.org/content/103/47/17589.full.pdf
http://tinyurl.com/le5h7v
http://www.sciencedaily.com/releases/2009/09/090917131554.htm

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

”Besso har lämnat den här underliga världen lite före mig. Det betyder ingenting. Människor som vi som tror på fysik vet att skillnaden mellan det förflutna, nutiden och framtiden bara är en envist ihållande illusion.”

Ovanstående är ett utdrag från ett brev som Albert Einstein skrev till familjen till en nyligen avliden kollega, Michele Besso. Det är betydelsefullt att citera Einstein när vi pratar om tiden eftersom han var den som hänvisade till konceptet ”tid” som den fjärde dimensionen.

Några år efter att Einstein lade fram sin relativitetsteori började forskarna se på tiden som en dimension som på ett komplext vis är förenad med det tredimensionella rum vi redan känner till. Men till skillnad från höjd, längd och djup är tiden svår att framställa grafiskt. Generellt rör sig våra kroppar i den riktning i rummet som vi styr dem. Om vi inte rör oss förblir våra koordinater i rummet konstanta. Men även en klippa ”vandrar” genom tiden. Det är som att åka i nedförsbacke i en bil utan att kunna stoppa dess framfart.

Men är vi alltid utelämnade på nåd och onåd till tiden, eller har vi möjligen en förmåga att manipulera den? Inom science fiction har man länge fångat vår fantasi med tanken om tidsmaskiner och under årtionden har fysikerna sökt efter ett sätt att ta sig loss från den konstant som alltid binder mänskligheten till nuet. Hittills har det dock verkat omöjligt för människan att efter behag röra sig genom olika historiska epoker.

Många forskare har gjort experiment med att se det förgångna och framtiden genom det mänskliga medvetandet. Prekognition och retrokognition innebär att kunna se framtiden respektive det förflutna och har länge accepterats i andliga kretsar. Med ett teleskop kan man se rumskoordinater på stort avstånd från den plats vi befinner oss. På samma sätt påstår många människor att de kan se en dimension i vilken det förflutna och framtiden samexisterar. Att kunna observera saker i framtiden är emellertid en sak, att fysiskt ta sig över dit är en helt annan sak.



Philadelphiaexperimentet

Ett experiment som gjordes i Philadelphia den 28 oktober 1943 är ett av de mest välkända när det gäller att manipulera tid och rum, även om många också idag ifrågasätter tillförlitligheten i det som uppenbarades.

Målet med experimentet var att göra USS Eldridge – ett örlogsfartyg – fullständigt osynligt genom att modifiera dess magnetfält. Dr Franklin Reno utförde experimentet genom att tillämpa Einsteins teorier (Einstein lär själv ha bevittnat experimentet).

Emellertid var det något som inte gick enligt planerna. Det enorma skeppet försvann från vattnen kring Philadelphia, dök 20 minuter senare upp i Norfolk, 600 km därifrån, för att på något sätt åter dyka upp i Philadelphia – en resa på fyra timmar som normalt skulle ta minst två dagar. När skeppet kom tillbaka till Philadelphia var det insvept i en grönaktig fosforescens och besättningen var sjuka både fysiskt och psykiskt. En del sjömän var i ett fullständigt psykotiskt tillstånd, andra var brända. Vissa satt till och med fast i väggarna och golven på fartyget, som om de i den stund då experimentet genomfördes hade förmågan att passera igenom skeppets väggar men att förtrollningen sedan plötsligt hade brutits.



Chernobrovs tidsmaskin

Den ryske vetenskapsmannen Vadim Chernobrov och hans team genomförde olika experiment med tidsmaskiner med användning av elektromagnetiska pumpanordningar. Chernobrov började sitt projekt 1987 och lyckades förändra tiden något genom en magnetisk påverkan. Den största förseningen av tiden man lyckades uppnå var en och en halv sekund på en timma – ungefär tre procent.

I augusti 2001 skapade Chernobrov en annan modell till en tidsmaskin, som drevs med bilbatterier, i en skog nära Volgograd i Ryssland. Han registrerade förändringen i tid med symmetriska kristalloscillatorer och lyckades sakta ner tiden i detta fält med ungefär tio procent. Chernobrov och hans medarbetare placerade sig själva i maskinens påverkansfält och rapporterade en känsla av att de var på två avgränsade platser samtidigt, som om en extra dimension hade öppnats upp. ”Jag kan inte beskriva de ofattbara känslor vi upplevde under dessa ögonblick”, sade han.

Pekar de här experimenten mot en framtid där vi kan resa i tidsdimensionen på samma enkla sätt som vi reser i det här rummet? Eller är den grundläggande egenskapen hos denna fjärde dimension sådan att vi för alltid måste följa dess lagar? Vetenskapen hävdar att resor i tiden bara är möjliga när en partikels hastighet överskrider ljusets hastighet. Men som relativitetsteorin visar så ökar ett föremåls massa så mycket när det närmar sig ljusets hastighet att det är omöjligt att nå denna gräns. Somliga påstår emellertid att en sådan resa kan vara möjlig genom teoretiska deformationer av rumtiden, vilka är kända som maskhål. Hur det än är så har tiden visat att den mänskliga genialiteten aldrig slutar att utmana de fysiska lagarna.

Som du säkert redan känner till har EU-kommissionen planer på att publicera ett förslag om maxnivåer för alla vitaminer och mineraler i kosttillskott.

Vad det innebär i korthet är att man vill sänka nivåerna av alla vitaminer och mineraler till en av EU ansedd "säker" nivå. Ett exempel på vad EU anser vara en "säker" nivå är den mängd selen som motsvarar seleninnehållet i två paranötter, dvs obefintligt. Man kan alltid spekulera i vem, eller vilka, som ligger bakom ett förslag som detta, men konsekvensen blir att effekten av att använda kosttillskott minskas eller försvinner helt.

Detta vill jag förstås försöka påverka! Ett sätt att göra det är att skriva på protestlistor. Här är en länk för detta (och mer information i ämnet): http://www.vitaminfreedom.org

Man vill dessutom sätta stopp för antroposofisk medicin, biodynamisk odling etc. För att påverka detta, se länk: ACTION ELIANT


Läkemedels och livsmedelsindustrin kan ej sätta patent på vitaminer och mineraler och  ser därför kosttillskott som ett hot mot deras vinstdrivande intressen och vill därför förbjuda det. Detta är löjligt uppenbart.
Människor skulle således bli sjukare och köpa deras skitmediciner och andra produkter och *pang* så är det ekonomiska hjulet i snurrning hos dessa bolag.


Skriv på protestlistan ovan!

Koppla av, släck lyset, luta er tillbaka i soffan och lyssna på lite information om kvantum-fält, av David Wilcock

Själva kvantifieringen kan åskådliggöras med en enkel bild. Om man ställer en enkrona på kant och snurrar igång den med en knäpp av fingret, så ser den, medan den snurrar fort, ut som en genomskinlig boll med en lodrät axel som den snurrar kring. Försöker jag peta på den så faller den emellertid platt ned och visar antingen krona eller klave. Om den kunde snurra friktionsfritt skulle den för evigt befinna sig ett obestämt tillstånd utan att visa någon sida så länge den inte blev störd.

Inom kvantmekaniken talar man om spinn. Detta liknar det ideala friktionsfria snurrandet hos vår enkrona. Alla partiklar har spinn. Likt fallet med enkronan kan man urskilja en axel, men axeln kan ligga i vilken riktning som helst.
Om man ser på kronan utefter axelns riktning så ärdet klart att den kan snurra antingen medsols eller motsols. Inom kvantmekaniken kallas detta uppspinn respektive nedspinn.

Även om en snurrande enkrona samtidigt kan förebåda krona eller klave så kan den naturligtvis aldrig snurra medsols och motsols samtidigt. Den begränsningen finns inte för kvantmekanikens partiklar. De kan ha uppspinn och nedspinn samtidigt och dessutom simultant i alla de oändligt många möjliga olika axelriktningarna. Man kunde tänka sig att effekten skulle bli en slags sammanvägd summa av allt detta. Men eftersom ett mätbart spinn bara har en axel och är antingen ett uppspinn eller nedspinn så syns sammanvägningen i en sannolikhetsfördelning av alla enskilda mätresultat.

Om vi sätter snurr på två enkronor och låter dessa snurra in mot varandra, så får vi ett av tre olika resultat; (1) båda mynten visar krona (2) ett mynt visar krona och ett klave (3) båda mynten visar klave. Sannolikhetsfördelningen är; (1) 25% (2) 50% (3) 25%.

Den kvantmekaniska motsvarigheten är en interaktion som resulterar i två elektroner med spinn som är korrelerade på ett speciellt sätt. När man mäter deras spinn utefter någon av ett oändligt antal axlar så blir resultatet alltid uppspinn eller nedspinn men med olika sannolikhet beroende på hur olika axlar man mätt efter på respektive partikel. Mäter man efter exakt samma axel så är sannolikheten att båda partiklarna har samma spinn exakt noll! Är axlarna i rät vinkel mot varandra är sannolikheten att båda har samma spinn 50%. Är vinkeln större är sannolikheten ännu större (75% vid 120 graders vinkel mellan axlarna). Frekvensen uppspinnsmätningar respektive nedspinnsmätningar blir emellertid vid upprepade mätningar i det långa loppet samma.


Slutsats
Det kan tyckas knepigt att i matematisk sannolikhetslära tillämpa dessa uppgifter och betydelsen av dem. Denna fysik skiljer sig mot andra fysiska modeller men är revolutionerande i oändliga möjligheter. Den kvantmekaniska Verkligheten är ett mycket mer omfattande begrepp än den verklighet vi upplever. Vi ingår alltid i ett av ett oändligt antal möjliga mönster ihop med vår omgivning.


Jag citerar Örjan Nilsson som skrivit ett tiotal böcker om framgångsrikt och utvecklande företagande;


"Information från omvärlden går i en ständig ström in i våra tankeprocesser och utan att vi ens är medvetna om det. På det sättet blir vi en del av en helhet som omsluter allt och alla. Det här kan förefalla obegripligt som en asiatisk vishetslära, men kunskapen är till stor del säkerställd genom modern forskning.  


Forskarna vet att människor har en varseblivning som sträcker sig långt utanför sina kroppar. Hjärnans elektromagnetiska aktiviteter kan vid avslappning gå ner i ett frekvensområde som kallas alfaområdet, då celler repareras, stresshormoner minskar och därmed också slitaget på kroppen. Det är tänkbart att i detta alfaområde etableras en kontakt med ett allomfattande fält som kallas ”Zero Point Field” som ger tillgång till den information och energi som finns i fältet."


Mer om "zero point field" i kommande inlägg


Referens
http://hem.bredband.net/b124876/kvantmedvetande.htm
http://www.foretagande.se/Personlig-utveckling/Att-vara-intuitiv.html

Vad är kvantfysik?

Redan den gamle greken Demokritos myntade begreppet atomer för materiens byggstenar, för det allra minsta, det odelbara. Men det var först över 2000 år senare -- i början av 1900-talet -- som det blev tekniskt möjligt att verkligen påvisa atomernas existens, och då visade det sig naturligtvis att de inte var odelbara; en värld av protoner, elektroner och andra partiklar började skönjas. Det blev nu meningsfullt att börja undersöka vilka lagar som gällde i denna mikroskopiska värld.

De flesta fysiker hade förväntat sig att de mikroskopiska lagarna skulle ha mer eller mindre samma karaktär som de som man redan kände till från den makroskopiska tillvaron. Många hoppades kanske till och med att den mikroskopiska fysiken skulle vara identisk med den makroskopiska.

Ett par decennier in på 1900-talet stod det dock klart att de mikroskopiska fenomenen var drastiskt annorlunda än de som man dittills lärt känna. Den nya fysiken som så småningom växte fram för att beskriva dessa fenomen -- kvantfysiken -- hade många oväntade och helt nya inslag. Till exempel sa den att tillvarons skeenden i grunden är slumpmässiga, och att fysikens uppgift endast kan vara att ange sannolikheter. Kanske ännu märkligare var att många av de grundläggande begreppen i den klassiska fysiken verkade förlora sin exakta mening på den mikroskopiska skalan. Dessutom verkade kvantfysiken leda till oacceptabla paradoxer om man drog ut dess konsekvenser till den makroskopiska nivån.

Många fysiker, däribland Albert Einstein, kunde aldrig acceptera kvantfysikens många ointuitiva inslag, och vägrade tro att den kunde utgöra en fundamental beskrivning av verkligheten. Dessa fysiker skulle komma att få fel. Det är inte bara så att kvantfysiken har visat sig vara oerhört framgångsrik. Man har experimentellt kunnat visa att några av dess mest besynnerliga aspekter faktiskt måste genomsyra varje fundamental teori som beskriver verkligheten.

Kvantfysiken handlar om små partiklars beteende. Riktigt små partiklar kan bete sig både som vågor och partiklar.
kvantfysik är alltså fysik som beskriver struktur och skeenden på atomär och subatomär nivå grundad på att materia och strålning har ett "grynigt" eller diskret uppförande och i många fall uppträder som odelbara enheter. Exempel: elektromagnetisk strålning är en ström av ljuspartiklar (fotoner); en elektron i en atom kan bara befinna sig i vissa, bestämda banor (energinivåer).

Kvantfysiken studerar den mest fundamentala rörelsen till vetande, den där rörelsen kvantifieras.

"Vi känner väl alla att vi är eviga?"

En gammal filosofisk trätobroder ställde för många herrans år sedan den retoriska frågan (vi var mycket yngre då).

Hans tanke var naturligtvis att vi hade en odödlig del som inte var förgänglig som kroppen. Dessutom antog han att vår medvetna upplevelse gav oss en visshet om detta.

Den kunskap kvantfysiken förmedlar ger honom delvis rätt. Vår subjektiva upplevelse av världen är bara en del av en upplevelse som är, om än inte evig, oändligt multiplicerad.

Tänk för ett ögonblick på den subjektiva utgångspunkten som en punkt mitt i en sfär och själva upplevelsen som ett snitt genom sfären där punkten är en del av snittytan. Hur många sådana snitt finns det? Jo, lika många som det finns punkter på en linje, oavsett hur kort linjen är, nämligen oändligt många.

Det här är en del av matematiken som är svår för de flesta. Att oändligt många reella tal kan ligga inom intervallet 0 till 1 är emellertid nödvändigt för att inte rörelse ska vara omöjlig enligt den gamla rörelseparadoxen  inte vore ändlig skulle ingen kunna förflytta sig från ett ställe till ett annat.

Att uppleva är att minnas. Om vi tänker oss varje snitt i sfären som ett subjektivt ögonblicksminne så behöver vi ett sätt att beteckna summan av alla möjliga subjektiva ögonblicksminnen.

Källa:
http://www.physto.se/~holst/kvant/kvantfysik.html
http://paranormal.se/topic/kvantfysik.html
http://www.ne.se/kvantfysik
http://hem.bredband.net/b124876/kvantmedvetande.htm